Gå direkt till huvudinnehållet

Bulimia nervosa

Senast reviderad:
Sakkunnig:
Definition:
Tillståndet karakteriseras av frekventa och återkommande episoder av hetsätning (≥1 gång/vecka i ≥1 månad) åtföljda av kompensatoriska beteenden i syfte att inte gå upp i vikt, såsom självframkallade kräkningar, missbruk av laxermedel eller överdriven fysisk träning.
Förekomst:
Livstidsrisken för att insjukna i bulimia nervosa är 1,7−2,3 % för kvinnor och 0,1−0,5 % för män. De flesta insjuknar i 20-årsåldern.
Symtom:
Tidiga symtom är ändrade mat- och aktivitetsvanor, magproblem och trötthet. SCOFF-testet  kan användas i primärvården för att hitta personer som kanske har en ätstörning.
Kliniska fynd:
Klinisk undersökning är ofta normal. Ibland ses försämrad tandhälsa och svullna spottkörtlar på grund av kräkningar.
Diagnostik:
Grundlig anamnes av matvanor, kompensatoriska beteenden, sociala förhållanden och eventuell psykiatrisk samsjuklighet. Somatisk undersökning och blodprover för bedömning av eventuella komplikationer.
Behandling:
Kognitiv beteendeterapi (KBT) individuellt eller i grupp rekommenderas till vuxna. Ungdomar ska i första hand erbjudas familjebehandling. Fluoxetin har effekt på hetsätning, kräkning och stämningsläge och kan användas som komplement till psykoterapi.
  1. Ätstörningar, kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Svenska psykiatriska föreningen (SPF) 2015. Hämtad 190829 www.svenskpsykiatri.se  
  2. Safer DL. Bulimia nervosa. BestPractice, last updated Nov 07, 2013.
  3. Walsh JM. Wheat ME. Freund K.Detection, evaluation, and treatment of eating disorders the role of the primary care physician. Journal of General Internal Medicine 2000; 15: 577-90. PMID: 10940151 PubMed  
  4. Hudson JI, Hiripi E, Pope HG Jr, Kessler RC .The prevalence and correlates of eating disorders in the National Comorbidity Survey Replication. Biol Psychiatry. 2007;61(3):348. PMID 16815322
  5. Fairburn CG, Welch SL, Doll HA, Davies BA, O'Connor ME. Risk factors for bulimia nervosa: A community-based case-control study. Arch Gen Psychiatry 1997; 54: 509-17. PubMed  
  6. Helsedirektoratet. Nasjonal faglig retningslinje for tidlig oppdagelse, utredning og behandling av spiseforstyrrelser. Sist oppdatert 25.04.2017. helsedirektoratet.no  
  7. Hudson JI, Hiripi E, Pope HG Jr, Kessler RC. The prevalence and correlates of eating disorders in the National Comorbidity Survey Replication. Biol Psychiatry. 2007;61(3):348. Epub 2006 Jul 3. PMID 16815322
  8. Nobles CJ, Thomas JJ, Valentine SE et al. Association of premenstrual syndrome and premenstrual dysphoric disorder with bulimia nervosa and binge-eating disorder in a nationally representative epidemiological sample. Int J Eat Disord. 2016;49(7):641. Epub 2016 May 20. PMID 27206163
  9. Cassin SE, von Ranson KM. Personality and eating disorders: a decade in review. Clin Psychol Rev. 2005;25(7):895. PMID16099563
  10. ICD-11 for Mortality and Morbidity Statistics (Version: 04/2019). WHO icd.who.int  
  11. Rosenvinge JH, Klusmeier AK. Treatment for eating disorders from a patient patient satisfaction perspective: a Norwegian replication of a British study. Eur Eat Disord Rev 2000; 8: 293 - 300. PubMed  
  12. Svedlund NE, Norring C,Ginsberg Y,on Hausswolff-Juhlin Y. Behandling av ätstörningar vid samtidiga ADHD-symtom. Lakartidningen.se 2019-09-17 www.lakartidningen.se  
  13. Rosenvinge JH, Børresen R. Kan man forebygge spiseforstyrrelser?. Tidsskr Nor Lægeforen 2004; 124: 1943-6. PubMed  
  14. Mehler PS. Bulimia nervosa. N Engl J Med 2003; 349: 875-81. doi:25136082
  15. Mehler P. Constipation: diagnosis and treatment in eating disorders. Eat Disord J Treat Prev 1997;5:41-6. PubMed  
  16. Bihun JA, McSherry J, Marciano D. Idiopathic edema and eating disorders: evidence for an association. Int J Eat Disord 1993;14:197-201. PubMed  
  17. Crow SJ, Thuras P, Keel PK, Mitchell JE. Long-term menstrual and reproductive function in patients with bulimia nervosa. Am J Psychiatry 2002;159:1048-1050. American Journal of Psychiatry  
  18. Steinhausen HC, Weber S.The outcome of bulimia nervosa: findings from one-quarter century of research. Am J Psychiatry. 2009 Dec;166(12):1331-41. PMID: 19884225 PubMed  
  19. Collings S, King M. Ten year follow-up of 50 patients with bulimia nervosa. Br J Psychiatry 1994; 164: 80-7. British Journal of Psychiatry  
  20. Keel PK, Mitchell JE, Miller KB, Davis TL, Crow SJ. Long-term outcome of bulimia nervosa. Arch Gen Psychiatry 1999; 56: 63-9. PubMed  
  • Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet

Tidigare sakkunniga

  • Ulf Wallin, med dr och överläkare barn- och ungdomspsykiatri, Region Skånes Ätstörningscentrum, Lund
  • Terje Johannessen, professor i allmennmedisin, Trondheim