Hundbett
Hundbett kan ge fula skador och ibland leda till kraftiga infektioner. Såret bör rengöras omedelbart och tröskeln för att söka läkare bör vara låg.
Faktagranskad av: Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet
Dela patientinformationen
https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/akut/patientinformation/olika-tillstand/hundbett/Hundbett är ett problem som förekommer i hela världen och som särskilt drabbar barn. Varje år söker tusentals människor vård efter att ha blivit bitna av en hund. Vissa fall är så allvarliga att patienten måste till sjukhus för behandling.
I brittiska undersökningar har forskare beräknat att 740 personer per 100 000 blir bitna av hundar årligen, men bara ett fåtal av dessa söker läkare. Totalt fann man i Storbritannien att 2,6 personer per 100 000 behövde läggas in på sjukhus på grund av hundbett. Dödsfall på grund av hundbett är sällsynt, men förekommer och mer än hälften av fallen är barn under tio år.
Vad sker vid ett hundbett?
Hundens långa hörntänder håller fast ”bytet” medan de andra tänderna skär, river och sliter i vävnaden. Resultatet kan bli långa rivsår i tillägg till djupa sår från hörntänderna. Kraften i bettet varierar mellan olika hundraser. Bitkraften hos kamphundar är till exempel betydande, och därmed ökar även risken för skada.
Bakterier från hundens mun kan förorena såret och orsaka infektion. Oftast uppstår en sådan infektion inom 12 timmar, men infektionen kan också komma först efter flera dygn.
Varför biter hundar?
De flesta angrepp från hundar är till synes oprovocerade, men det är inte alltid man kan klandra hunden. Hundar ogillar att bli störda när de äter och av att känna sig hotade eller uppleva att deras revir kränks. Hundar kan dessutom bli svartsjuka när andra familjemedlemmar får mer uppmärksamhet.
Det är mycket diskussioner om vilka hundar som oftast angriper människor. De flesta som har studerat detta finner att det är stora hundar som till exempel schäfer, pittbullterrier, rottweiler och dobermann som oftast biter – men även små hundar kan ge människor allvarliga bett.
Behandling
Rengör såret snarast med desinfektionsmedel eller tvål och vatten . Avlägsna eventuella rester av främmande material. Bedöm sårets placering och djup och om det har uppstått skador på senor (kan den bitna personen röra armen/handen/benet normalt?) eller blodkärl (finns det tecken på större blödning?). Har personen som blivit biten ett nedsatt immunförsvar? I så fall bör läkare kontaktas snarast.
Vid djupa sår, upprivna sår samt bett i ansikte, huvud eller hals bör läkare kontaktas förhållandevis snabbt. Även sår på hand eller fot kan snabbt bli allvarliga, eftersom senor och leder här ligger nära huden.
Många barn under tio år som blir bitna av en hund blir bitna i huvudet eller ansiktet. Om det rör sig om ett litet barn och en stor hund kan det finnas risk att hunden har skakat barnet så kraftigt att barnet kan ha fått nack- och hjärnskador. I sådana fall måste barnets nacke hållas stilla, tills en läkare har gjort en undersökning.
Hos läkaren rengörs såret ytterligare. Läkaren bedömer också om det finns behov av att sy ihop såret. Det brukar bara vara aktuellt om såret inte är mer än åtta timmar gammalt. I många fall avstår man ändå från att sy eftersom det kan öka risken för att det uppstår en bakterieinfektion. Efter behandling bör bettstället (handen/armen/benet) hållas stilla och i högläge.
Boosterdos av stelkrampsvaccin ges bara om det finns tecken på att såret blivit förorenat med smuts eller jord, och om det finns anledning att stärka skyddet med ny dos baserat på tidigare antal vaccinationsdoser och när dessa gavs. Skyddet behöver stärkas om man tidigare har fått 3 doser stelkrampsvaccin och det har gått >10 år sedan tredje dosen eller om man tidigare fått ≥4 doser och det har gått >20 år sedan senaste dosen.
Bortsett från vid obetydliga hundbett är det vanligt att läkaren ber patienten att komma tillbaka på kontroll inom ett till två dygn. Det är särskilt risken för att det senare uppstår en infektion som gör att man bör komma på efterkontroll. Sårinfektion behandlas med antibiotika, en behandling som bör pågå i minst tio dagar.
Risk för rabies vid bett i utlandet
Rabies förekommer inte i Sverige men finns bland annat i Centraleuropa. Bland andra rabiesfria länder kan nämnas Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Japan. Rabies är tämligen vanlig i Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika, och särskilt där ovaccinerade hundar strövar omkring fritt.
Rabies överförs via bit- och rivsår i huden, eller om ett rabiessmittat djur slickar på skadad hud. När man befinner sig i utlandet är det en bra regel att inte närma sig djur – särskilt om de ser sjuka ut, dreglar mycket eller verkar vara delvis förlamade.
I hela världen dör cirka 55 000 människor av rabies varje år, framförallt i Asien och Afrika. Rabiessmitta leder nästan alltid till döden, så även små bett i högriskland bör tas på allvar. Sök i så fall snarast vård på plats och vidta förebyggande åtgärder. Det innebär att skölja såret under rinnande vatten i flera minuter samt rengöra med tvål eller desinfektionsmedel.
Att förebygga hundbett
Lär barnen att vara försiktiga när de möter en hund och att behandla hunden med respekt:
- Undvik direkt ögonkontakt med hunden.
- Reta inte hunden.
- Klappa inte okända hundar.
- Lek aldrig med en hund, oavsett vilken hund det är, utan att någon vuxen är med.
- Låt bli att ropa och springa när det finns en hund i närheten.
- Klappa aldrig en hund utan att hunden först får nosa på barnet.
- Stör aldrig en hund som äter, sover eller sköter om sina valpar.
Vill du veta mer?
- Djurbett – för vårdpersonal