Chock, cirkulationssvikt

Det medicinska begreppet chock betyder att det finns en generaliserad cirkulationssvikt. Det betyder därmed inte chock i en psykologisk bemärkelse. Chock betyder att cirkulationen av blod inte räcker till för att möta organens syrebehov. Det uppstår en obalans mellan hur mycket syre transporteras till vävnader och hur mycket som förbrukas. 

Chock är vanligt bland patienter som blir inlagda på intensivvårdsavdelning på sjukhus. 

Vid chock får kroppens vävnader för lite syre i förhållande till hur mycket de behöver för att fungera normalt. Hjärnan och njurarna är särskilt känsliga för dålig blodcirkulation. Medvetandet påverkas och man kan så småningom bli medvetslös. Den nedsatta njurfunktionen gör att mindre, eller ingen, urin bildas.

Vic chock försöker kroppen att transportera så mycket blod som möjligt till de viktigaste organen. Huden är ett mindre viktigt organ och därför minskar blodtillförseln till huden först. Den blir kall, blek och fuktig. Om trycket i kärlen minskar, som till exempel vid blodförgiftning (sepsis), försöker hjärtat att pumpa runt mer blod i kroppen och därför ökar hjärtfrekvensen. 

Exempel på tillstånd som kan leda till chock:

• Hjärtsjukdomar som medför att hjärtat pumpar runt för lite blod i kroppen (till exempel vid akut hjärtinfarkt eller rytmrubbningar).
• Minskad totalvolym av blod på grund av blödning, kraftigt ökad kroppstemperatur eller uttorkning (dehydrering, vätskebrist).
• Blodförgiftning kan leda till chock genom att bakterierna i blodet tillverkar ämnen som utlöser så kallade kaskadreaktioner i blodet (se nästa avsnitt).
• Allergiska reaktioner leder till att immunförsvaret frisätter en mängd ämnen till blodet. Det kan leda till att blodkärlen utvidgas och då sjunker blodtrycket. Blodkärlen blir också mindre täta, blodplasma läcker ut och blodvolymen sjunker. Hjärtats pumpfunktion blir också försämrad av dessa reaktioner. Sammantaget kan detta leda till vad som på fackspråk kallas anafylaktisk chock eller anafylaxi. Det är den vanligaste orsaken till chock.
• Tillstånd som blockerar blodflödet i kroppen kan också leda till chock. Exempel är stora blodproppar i lungorna eller vätska i hjärtsäcken.

Diagnosen chock baseras på ett antal kriterier:

• Symtom såsom kall hud, minskad urinproduktion och påverkad medvetandenivå
• Lågt blodtryck och/eller nedsatt mängd blod som hjärtat pumpar runt (så kallad hjärtminutvolym)
• Ökad halt av vissa ämnen i blodet som produceras vid syrebrist i vävnader

Beroende på vilken orsak som misstänks kan det, förutom en noggrann sjukdomshistoria och undersökning av kroppen, krävas kompletterande undersökningar. Det kan till exempel vara mätning av blodtrycket, bedömning av hur mycket urin som produceras, ekokardiografi (ultraljudsundersökning av hjärtat), lungröntgen, EKG (bedömning av hjärtats rytm) och olika blodprover.

Ämnet laktat produceras vid syrebrist i vävnader och är typiskt förhöjt vid chock. Det kan mätas genom ett enkelt blodprov. 

Chock är ett akut, livshotande tillstånd som kräver akut behandling på sjukhus. Ju längre syrebristen varar desto större skador i kroppen. En bidragande orsak är att skador på ett organ kan leda till en kaskadreaktion till följd av att olika skadliga ämnen frisätts. Det är viktigt att behandla tillståndet innan reaktionen tar över helt. 

Behandlingen beror helt på den bakomliggande orsaken:

• Behandling med vätska via infusion (genom en större slang direkt in i blodet) är den viktigaste delen av behandlingen för att öka blodvolymen och därmed blodtrycket.
• Vanligen ges olika läkemedel för att hjärtat ska kunna pumpa bättre, vilket höjer blodtrycket.
• Vanligen ges syre genom en mask eller en slang i näsan. I vissa fall behöver personen med chock ventileras mekaniskt, med hjälp av en mask.
• Beroende på orsaken till chocken kan ytterligare åtgärder vara nödvändiga. Det kan handla om att stoppa blödningen och ge blodtransfusioner vid blödning, operation vid olyckor, ingrepp för att återställa blodtillförseln vid hjärtinfarkt, avlägsnande av blodproppen vid lungemboli eller behandling med antibiotika vid blodförgiftning (sepsis).